Som värd för årets europamästerskap i de stora internationella friflygklasserna F1A (Nordic), F1B (Wakefield) och F1C (Power) stod Ungern och staden Kunszenmiklos belägen ett par mil rakt söder om Budapest. Från UFK var sedan tidigare Deniz Varhos och Gurra Ågren uttagna till det svenska landslaget och kanske var det den stora platta Pustan med dess fantastiska möjligheter för friflyg som lockade även UKF:arna Magnus Söderling och David Thorsén med på ett mästerskapsäventyr.

Totalt fanns åtta tävlande svenskar på plats och det svenska laget såg på pappret rätt så lovande. I F1A hade förutom Deniz också regerande världsmästaren Per Findahl kvalificerat sig. Även forna europamästaren Micke Holmbom var uttagen till F1A-laget men lämnade strax innan mästerskapet plats för unge och formstarka Robert Hällgren, även han liksom Per från Norberg FK. F1B-laget utgjordes denna gång av ett rutinerat gäng av stabila Wakeflygare: Gunnar Wivardsson från Sländan MFK, Håkan Broberg Gagnef FK och Nils-Erik Hollander tävlande för Karlstads FK. I F1C deltog utöver UFK:s ständige Gurra Ågren även Tommy Eriksson Karlskoga FK. Tyvärr kunde inte Sverige delta med fullt lag i F1C då de som hade chansen att delta valde att stanna hemma, svagt kan tyckas.

Svagt var också att inte någon lagledare kunde vaskas fram av bland alla de många erfarna friflygare som finns i vårt avlånga land, en brist som inte minst märktes på det stundom förvirrade förarbetet innan mästerskapet. Som tur var tog några av de tävlande tag i saker och ting och utan Pelles och Deniz arbete hade det svenska landsslaget stått utan både gemensamt boende och nya lagtröjor. Under tävlingsdagarna märktes lagledarbristen mindre då Gunnar W, Pelle och Håkan tog ett stort ansvar på startlinjen och för organisationen i övrigt. Förutom Magnus och David fanns även Gunnar Wivardssons fru Signe på plats som supportrar.

Puszta Cup – världens största modellflygtävling?

Men redan innan europamästerskapen drog i gång skulle kanske världens största världscupstävling Pusta Cup avgöras. Fler än 200 personer var anmälda i F1A, över 100 i F1B och ett 50-tal i F1C! Riktigt så många kom nu inte till start och det var nog många av de som skulle tävla på mästerskapet som sparade på modellerna och valde att flyga med någon av reservmodellerna. Fältet var med svenska mått mätt stort men tyvärr fanns solrosfällt, höga majsodlingar, en väg, en flod och ytterst irriterande våtmarker med hög vass sporadiskt lite varstans där modellerna landande.


Lördag 27 juli - F1A

F1A-dagen blev solig men blåsig och ingen av de svenska lyckades riktigt hela vägen. Per blev bästa svensk med en 32:a plats efter att ha missat termiken i en start. Deniz flög med fjärde modellen och hade inte någon lyckad dag, 67:a efter att ha missat lite i tre av de sju perioderna. Robert prickade luften redan i första start men i den hårda vinden flög modellen mycket långt. David skickades ned för att hjälpa till att leta bland solrosorna men trots ivrigt letade återfanns inte modellen i tid för Robert skulle hinna upp till andra och tredje start. Med en max och två nollor var tävlingen över för Robbans del, något som inte hindrade honom från att sätta en tjusig max i fjärde. Tyvärr återfanns inte modellen trots flera timmars omfattande letande i flera omgångar. Kanske blev modellen stulen då den landade nära en större och väl trafikerad väg, kanske landade den i en mindre flod som flöt tvärs över fältet. Borta var den i vart fall.

Tävlingen vanns efter en ganska liten flyoff av österrikaren Helmut Fuss som var ensam om att flyga fem minuter. Ukrainaren Vladislav Lazarevich kom tvåa på 283 sekunder och fransmannen Vincent Croguennic blev trea på sina 207 sekunder. Totalt kom 165 deltagare till start. Imponerande!


Söndag 28 juli - F1B och F1C

Till den påföljande F1B- och F1C-dagen hade vinden minskat något men istället ökade värmen och redan på morgonen närmade sig temperaturen 30 grader. Denna dag flög Magnus och David F1B och Gurra F1C. Tommy tyckte klok av gårdagens mycket långa hämtningar och kraftiga vind att han ville spara på både krafter och modeller och valde att hjälpa Gurra istället. Deniz stod på startlinjen och höll koll på utrustning och tidtagare.

Magnus och David hamnade i samma startgrupp som hela finska landslaget inklusive deras reserv och eftersom alla finnarna hann anmäla start före di svenske var det bara att vänta på sin tur. När tio minuter av första start återstod hade alla finnarna flugit och David vevade snabbt för att kunna komma i väg så fort som möjligt. I värmen hade gummimotorerna tappat spänsten och trots ett bra kast så steg inte Davids modell speciellt bra. Luften var det emellertid inget fel på och en säker max inkasserades. Magnus, som startade strax innan periodslutet, hade bättre moment i sin motor och gjorde en imponerade start och kom mycket högt. Tyvärr hjälpte inte detta då modellen inte följde med termiken utan sjönk igenom och landade på 157 sekunder. Trist för Magnus som nu kände att tävlingen var över för hans del. Däremot stod fortfarande en reservplats i laget på spel då David och Magnus kommit överens om att den som lyckades bäst på Pusta Cup skulle vara reserv till europamästerskapet, om nu en sådan skulle behövas. Gurra maxade säkert med reserven borta på sin kant.

I andra start upprepades tidsnöden från första start. Finnarna väntade länge och kom inte iväg i den takt de borde och först när det var mindre än åtta minuter kvar var det var dags för David att flyga. Eftersom det inte fanns tid för någon motorsprängning "fegdrog" David denna start med resultat att även denna starts motorflykt inte hörde till dagens mer imponerande. Max blev det i vart fall och så även för Magnus som kom i väg bara någon minut före periodslutet. Gurra gjorde ytterligare en max.

Till tredje start hade vinden tagit i lite och då någon av finnarna missat gick David i väg som fjärde man. Max igen! Magnus hade problem med termiken på nytt och kom ned på 124 sekunder. Även Gurra hade problem och flög endast 24 sekunder.

Värmen och vinden tilltog ytterligare till sista perioden innan lunchpausen. Det började också ta på krafterna att ha sprungit ned och hämtat modellen i värmen. David vevade nu som trea i startgruppen. Bättre moment i motorn denna gång! Och så upp och vänta på linjen. Taktiken var att bara gå på säker indikation och att inte gå själv. Lång väntan följde. Inga av de fåtal modeller som gick upp i det blå såg lovande ut. Ukrainarna med regerande världsmästaren Oleg Kulakovski stod två startgrupper bort åt höger. Alla väntade. Lite länge bort till höger var det några modeller som såg ut att ligga i hygglig luft. Kulakovski tittade, tvekade, tittade en gång till, nickade till tidtagarna, flöjlade propellerbladen och kastade. Flera andra modeller ut på högersidan hängde på och det såg bra ut. David kastade, men för sent skulle det visa sig. Modellen kom allt för långt till vänster orkade inte flyga ifatt termiken under det kalla inblåset och rasade tillsammans med några andra allt för sävliga och obeslutsamma ned på under två minuter. Suck! Ingen svensk var nu kvar på riktigt i tävlingen. Magnus lyckades emellertid bättre denna gång och gjorde en tjusig hög start och maxade. Gurra gjorde en dålig start och missade.

Efter lunchpausen flög David och Magnus var sin säker max. Termiken i Magnus start var så stark att modellen till en början vägrade komma ned och när den väl landat var den mycket långt bort. Magnus, som ju redan missat, bestämde sig för att gå ned och leta istället för att ta fram reserven till sjätte start. Gurra gjorde en groda och avslutade tävlingen med att plantera reserven i den ungerska sandjorden efter fem sekunder. Sjätte perioden rullade på med ännu en max för David medan Magnus gjorde en nolla då han inte hann tillbaka i tid för att starta.

Till sista perioden var så David ensam kvar och avslutade tävlingen med en max. Väl uppe igen efter att ha hämtat modellerna tittade alla trötta svenska flygare på sjuminuters flyoffen, en flyoff som vanns av den unge jugoslaven Ivan Kolic följd av rutinerade Alexander Andriukov, numera tävlande för USA, och med den mindre välkände ryssen Radik Khouziev på tredje plats. I F1C behövdes ingen flyoff då österrikaren Gerhard Aringer var den enda som flög fullt. Uppsalakände polacken Marek Roman kom tvåa och den mycket meriterande ukrainaren Eugene Verbitsky trea. David slutade 37:a och Magnus 64:a av de 92 st. som till sist kom till start. Gurra blev 35:e gubbe av de 42 startande.

EM 2002

Efter invigning med paraderande, tal och ungersk folkdans drog så EM:et i gång. 30 st. nationer var representerade och totalt deltog strax över 200 tävlande i mästerskapet plus ett lika stort antal funktionärer och supportrar. Under tävlingsdagarna fungerade tidtagning och annat som hörde tävlingen till i stort sätt utan problem men tyvärr var ofta informationen om och utförandet av alla kringengagemang som välkomstparty, utflykter, avslutningsceremoni etc. bristfälligt på randen till katastrof. Den så kallade "banketten" går nog till historien som tidernas sämsta. Inte ens bord och stolar hade organisatörerna lyckats få fram till bankettbesökarna, en situation som inte förbättrades av att det endast fanns en öppen öl-tapp till alla de 200-250st gästerna. Upprorsstämningen dämpades inte heller av att organisatörerna hade mage att ta 40 Euro för denna katastrof! Likaledes grymtades det lite var stans över att ingen mat serverades på fältet under tävlingsdagarna, att det inte fanns någon tillgång till rent vatten på tävlingsplatsen och att antalet tidtagare var allt för litet. FAI:s representanter på plats, Ian Keynes och Pierre Chaussebourg, såg vid mer än ett tillfälle bistra och minst sagt besvärade ut. Mycket finns med andra ord att förbättra till nästa års Världsmästerskap som också det kommer att gå i Ungern.


Onsdag 31 juli - F1A

På den första tävlingsdagens morgon drog en svag vind över fältet. Håkan stod på linjen som lagledare och startordningen hade bestämts sedan tidigare: Pelle skulle gå förts, sedan Deniz och sist Robban. Det skulle flygas fyra minuter i första stat, tre minuter i de resterande. Vis av tidigare dagars trimmande visste vi att termiken började vakna till liv redan under den första perioden så några rena prestandaflygningar var det inte tal om. Pelle drog planenligt upp först och snurrade en stund. Allt såg ut som vanligt men så fusar modellen helt plötsligt på linan! Pelle får givetvis avbryta sitt startförsök och Deniz drar upp istället som snurrar en stund och kopplar. Fin höjd i starten men modellen kommer tyvärr allt för fort ned på 189 sekunder. Trist. Robban går upp, får fatt på en blåsa och gör även han en fin start. Modellen hänger med en stund i termiken men tappar sedan höjd oroväckande snabbt. Hämtgruppen befinner sig allt för långt ned i vidriktningen för att hinna in under modeller och vifta. Modellen landar på 236 sekunder, 4 sekunder kort mot maxen. Två svenska flygare, två missar. De svenska börjar misströsta. Nu måste vi satsa allt på Pelle. Pelle upp på linan med reserven, gör en kanonstart i kanonluft och fusar efter fyra minuter på mycket hög höjd. Dessvärre skadas modellen när den landar och Pelle får lov att ta fram en tredje modell till de resterande starterna. Att första perioden var svårflugen visas inte minst av att annars så säkra flygare som ukrainaren Victor Stamov, ryssen Sergey Makarov och holländaren Maarten Van Dijk missade grovt.

Fram till sista start gör sen alla svenskar fina flygningar. Vinden växlade både i riktning och i styrka vilket gjorde den alltför lilla hämtgruppens arbete ansträngande. Tävlingen bröts också en timme mitt under dagen av ett kraftigt regnoväder som gjorde allt flygande omöjligt. Till sjätte och sista start sprack det i alla fall upp och det blev på en gång mycket varmt. Under tävlingen hade de flesta av förhandsfavoriterna flugit fullt och Pelle gick först upp i solgasset. De modeller som kopplade fick fin luft kom högt men det var också tydligt att det inte fanns utrymme för några misstag då de modeller som kopplade utanför de trånga termikblåsorna kom snabbt ned på under två minuter. Pelle tyckte efter en stunds snurrande att han hittat luften och sköt iväg modellen i en fin start med bra höjdvinst. Men redan efter en kort stunds flygande tappade modellen höjd och sjönk oroväckande snabbt. Viftning anbefalldes och tack vare idogt viftande steg modellen igen, så pass bara att andra tävlande sprang in mot modellen och kopplade i samma luft. Skönt! Pelle var i flyoff! Robban stod näst på tur och frestade inte våra franska nerver utan kopplade i en skön blåsa och fusade från hög höjd. Deniz kvar. Upp på linan, såg bra ut, några varv för att känna på blåsan och så i väg. Bra höjd, men för sent! Modellen rasade då den kom på sidan av termiken och trots ett frenetiskt viftande sjönk modellen igenom helt och landade på 73 sekunder. Ridå! Att sista perioden var svår märktes inte bara på Pelles och Deniz konstiga flygningar utan värmen och den ständigt ändrade vindriktningen hade tagit ut sin rätt i trötta ben och trötta huvuden vilket resulterande i många missar. Mest synd var det om italienarna. En av dem flög 20 sekunder, en annan 21 sekunder, i övrigt bara maxar för det italienska laget.

Pelle var nu inte den enda som lyckades hålla både ben och nerver i styr. 31 av de 82 startande hade lyckats ta sig till flyoff men bara det ungerska laget hade lyckats få med alla tre flygarna till skiljeflygning, hemmalagsegern var med andra ord redan säkrad. Till flyoffen hade ett sjok nya regnmoln tonat upp och det mullrade hotfullt från ett stort mörkt molnparti strax intill startlinjen. Skottet gick och alla lyckliga finalister drog upp sina modeller trots risken för åska. Pelle drog sig ut åt vänster för att undvika trängsel och sköt iväg modellen i fin luft precis innan en häftig regnskur. Max! Hämtgruppen löpte ned och David hittade modellen i randen av ett stort, högt majsfällt. Modellen var blöt men hel och David satte fart upp mot startlinjen. Deniz mötte på halva vägen och modellen var uppe i god tid innan nästa flyoff.

18 personer hade lyckats flyga fem minuter och gjorde sig beredda för sjuminutaren. De hotfulla molnen hade nu dragit in över startområdet men trots att mullrandet skvallrande om ett begynnande åskväder drogs sjuminuters flyoffen igång. Pelle drog sig upp i vind en bit för att plocka luft. Några av de som dragit sig ned i vind kopplade och ett par modeller såg ut att ligga fint. Pelle avvaktade tills en minut återstod av den tio minuter långa perioden, laddade och skickade modellen högt i en fin start. Luften räckte inte riktigt hela vägen utan modellen landade i det regnvåta gräset efter 294 sekunder, en tid som skulle räcka till en hedrande sjunde plats. Ryssen Alexei Riazantsev var den enda som lyckades flyga sju minuter, tysken Frank Adamez blev tvåa på 388 och den unge fransmannen Philippe Drapeau flög 359 sekunder vilket räckte till en bronspeng. Den finska sisun tog Jari Valo till en fjärde plats, endast fem retsamma sekunder efter fransmannen. Ungraren Ferenc Kerner blev femma på sina 344 sekunder. Sverige slutade som elfte nation men hade under hela tävlingen häng på pallplats vilket visar hur jämnt och svårflugen tävlingen var.


Torsdag 1 augusti - F1B

Vinden hade avtagit och regnet dragit förbi till Wakefielddagens morgon. Även denna morgon fanns det termik redan från start men under den första halvtimmen av första perioden måste nog maxen tas hem på prestanda. Med den nya FAI-regeln om "supermaxen" skulle det flygas fem minuter i första start och tre minuter i de resterande. Pelle på linjen denna dag och först ut var Håkan. Bra och fint stig, modellen kom lika högt som alltid. Maxen såg säker ut men efter två minuters flygning började modellen sjunka. Hämtgruppen gjorde sig beredda att vifta, några finnar erbjöd sig att hjälpa till; denna gång skulle vi inte missa maxen så som vi missade Robbans första flygning dagen innan. Inget besked om viftning från startlinjen kom och modellen gled på 30 meters höjd bort mot tävlingsledningens sekretariatstält. Modellen flöt ut, landade och klarade maxen precis. Finnen Tapio Linkosalo hade inte samma tur utan missade med en flygning strax över fyra minuter trots att han legat minst lika högt som Håkan. Modellen hade nog kunnat gå att vifta upp, något som är värt att tänka på för framtiden så att vi inte upprepar det finska lagets dyrköpta lärdom. Gunnar stod på tur men ville ha i mer varv än vad motorn tålde och sprängde tampen. Nisses tur att veva i stället. Och så i väg! Modellen klättrade med hög nos och kom ganska högt trots en kanske lite väl kort motortid. Nisse flyger av någon svårförstålig anledning höger-vänster vilket denna morgon straffade sig då modellen efter motorflykten gick ut vänster, bort från den fina luft han steg i. Trots viftande från hämtgruppens sida kunde inte maxen räddas, 211 sekunder och Nisse var borta. Gunnar hade bättre tur och gjorde en riktig höjdare i den allt kraftigare termiken som till sist vaknat till liv.

I övrigt flöt dagen på utan större missöden. Nisse kom vid sidan av termiken i ytterligare två flygningar och tappade lite. Gunnar och Håkan flög säkert och maxade rakt igenom. I sista start kom både Gunnars och Håkans modell mycket högt och mycket långt bort. Deniz som fanns ner i vind hittade Håkans modell i stort sätt oskadad i en liten skogsglänta i mindre skogsridå. Gunnars modell flög än längre och Pelle och David joggade ned för att hjälpa till att leta. Magnus hade också kommit till undsättning och efter en timmes letande hittade Deniz Gunnars modell i ett halvhögt solrosfällt. Upp med modellerna och förberedelse för flyoff. Håkan lottades till startplats 10, Gunnar till plats 12 av de 31st. som klarat grundomgången.

Nu började tävlingen på riktigt! Det bestämdes att Deniz skulle hjälpa Håkan och David Gunnar. Pelle och resterande svenskar sattes på varierande avstånd ned i vindriktningen med Gunnars och Signes husbil som bas. Startskottet gick och Gunnar vred i var efter varv och fick ett bra moment i snodden. En modell gick på skottet såg ut att ligga bra men Gunnar han inte riktigt med utan valde att avvakta. Håkan vill mer än motorn och sprängde en snodd. Snabbt i med nästa, vevade och sprängde igen! Deniz manade på och Håkan bytte i en ny tamp. Då flög Gunnar och i stort sätt hela startfältet. Gunnars modell steg till en början bra tillsammans med de andra men ställde sig vid propellerfällningen mot vinden och kom inte med runt. När den till sist gick ut mot höger var den fina luften förbi och redan nu var det tydligt det att det skulle bli svårt att klara fem minuters flygtid. Håkan drog ut sin tredje snodd som också den gick av! Håkan var nära att ge upp men ukrainaren Stepanchuk hjälpte en av nervositet vibrerande Deniz att ladda Håkans reservmodell medan Håkan drog i nya varv i den fjärde tampen. Något riktigt moment fick Håkan inte i denna gång, nu gällde det i stället att komma i väg snabbt innan perioden tog slut. Brådskan var så pass stor att Håkan var nära att kasta i medvind om inte Gurra protesterat och bett honom sikta åt rätt håll. Modellen kom i väg strax innan skottet gick av och letade sig upp på en bra höjd i samma riktning som Gunnar flugit. Tyvärr var det åt fel håll för luften var ännu sämre där än när Gunnar flög och Håkan kom ned på 153 sekunder och placerade sig så efter Gunnars 168 sekunder. En besviken Gunnar slutade 25:a, Håkan 28:a och Nisse 56:a. Tillsammans blev de 9:e lag av 29 startande lag, en godkänd insats trots allt.

Finnarnas otur från första start fortsatte då en av det finska lagets modeller visade sig vara två gram för lätt och den tävlande diskades helt enligt reglerna. Bättre gick det för holländarna som lyckades få med hela laget till flyoff och att alla nederländare klarade fem minuter gjorde inte deras insatts sämre. Slovakerna kom tvåa och Italienarna trea. Av de 31 st. som flög fem minuter hängde 16 st. med till sjuminutersflyoffen.

Några i det svenska laget hade fått nog av allt det goda och åkte tillbaka till rummen för att duscha och ta hand om sina ömmande lemmar. Resterande struntade i det kladdande dammet och de verkande fötterna och grabbade istället sig varsin välförtjänt pilsner och bänkade sig framför startlinjen för här skulle det bli storartad underhållning! Försvarande europamästaren och tillika världsmästaren Kulakovszky var tillsammans med Ivan Kolic två av favoriterna till titeln men många av modellerna såg både välbyggda (dvs. köpta) och vältrimmade ut. Turken Ismet Yurtseven hade flugit stabila starter i startgruppen bredvid svenskarna hela dagen och var även han en klar pallkandidat. Som en liten tröst för allt oflyt hade också finnarna med en man till sjuminutaren.

Termiken var fortsatt stark även om vinden mojnat något. Skottet gick och alla de tävlande började veva. Kulakovszky laddade sin vana trogen en modell, gav bort den till en medhjälpare, vevade nästa, tog en tredje och vevade även den. Ivan Kolic tog i för hela sitt stora ego och alla sina entusiastiska medhjälpare, sträckte ut tampen och tvingade i varv efter varv i den plågade gummimotorn. Finnen hade fått en bra startposition precis till vänster av Kulakovszky och stod beredd med en lite mindre modell avsedd för termikflygning. Alla iväg på samma gång men Kulakovszky var klart högst även om finnen inte var långt efter. Tre andra modeller flög in i samma blåsa som Kulakovszky och finnen, de flesta andra gick mer ut åt det håll där Gunnar och Håkan flugit och missat. Turken Yurtseven landande på 285 sekunder och var borta. Kolic missade även han. Alla nederländare föll ifrån och när alla resultaten kommit in var det bara fem stycken kvar. Kulakovszky, finnen Ari Kutvonen, en vitryss, en litauer och en slovak.

Till niominutsflyoffen hade vinden mojnat helt. Några tunna moln hade dragit in och termikaktiviteten hade i stort sätt avtagit. Kutvonen gjorde i ordning en större modell avsedd för prestandaflygning. Kulakovszky tittade i boken och skruvade lite, Verbisky som stod bredvid skakade på huvudet och grymtade lite men Kulakovszky lät trimändringen vara. Så gick skottet! Kulakovszky vevade snabbt i en modell, laddade nästa. De andra avvaktade. Finnen hade återigen fått en bra placering vid sidan av ukrainaren. Kulakovszky började förbereda ytterligare en modell men avbröt vevandet och avvaktade istället. Tittade lite flyktigt ut över startlinjen, nickade åt tidtagarna, flöjlade bladen och så iväg! Finnen, vitryssen och litauern hände på medan slovaken avvaktade. Kulakovszkys modell steg brant och lade sig en 15-20 meter högre än de andra när motorn rusat ut. Nu var det spännande! Alla modeller gled fint men då Kulakovszkys stora modell gick i stort sätt rakt fram kurvade de andra modellerna i kankse lite väl snäva cirklar. Efter tre minuter hade Kulakovszkys modell bara kurvat ett halvt varv och låg i stort sätt kvar på samma höjd medan de övriga hade kurvat ned sig till halva höjden. Efter fem minuters flygning kom Kulakovszkys modell majestätiskt glidande in över startlinjen på 40 meters höjd, ännu utan att ha gjort ett helt varv. Slovaken, som alltjämt inte flugit, insåg att tåget gått och slängde sin modell som om han bara vill bli av med skiten och modellen kom inte heller särskilt högt. Att Kulakovszky vunnit var klart då hans modell fortfarande flög när de andras modeller landat. Mer spännande var hur det hade gått för den duktige finnen. Vitryssen Mirsad Kapetanovic drog denna gång det längsta strået med sina 287 sekunder, litauern Laurinas Gircys det näst längsta på 285 sekunder och finnarna kom ännu en gång utanför pallen med Kutvonens 263 sekunder. Slovaken Igor Mietus landade på i dessa sammanhang blygsamma 219 sekunder. Kulakovszkys segertid blev tillsist 376 sekunder vilket visade att han tävlade i en annan division än övriga. En märkbart lättad Kulakovszky gratulerades sedan av sina medtävlande och av åskådarna för en synnerligen underhållande skiljeflygning. Trötta men fulla av modellflygintryck satte sig de kvarvarande svenskarna i bilen och körde hem till varmt vatten och varm mat. En dag kvar.


Fredag 2 augusti - F1C

Efter Gurras äventyr på Pusta Cup hade han lyckats skrota ännu en modell på trimning och hade nu bara två hela modeller i trunken. Att Tommy hade trunkten full och ordning på prylarna hade han visat på trimningsdagaarna. Pelle och Håkan var med på linjen som termikgurus. Fem minuter skulle flygas i första perioden, sedan tre i de övriga, precis som i Wakefield. Gurra var först i väg av de två svenskarna. Starten var bra och modellen tog ut fint men övertid! Starten blev ogiltig då motorn gått mer än 5.0 sekunder, något som inte modeller brydde sig om vilken fusade efter sex och en halv minut och långt bort i en elakt hög och blöt vassrugg. Gurra flög omstarten med reserven och gled till sig fem minuter och en sekund, max alltså! Tommy ville inte vara sämre han men hade inte samma tur utan landade efter strax under fyra minuter. Synd på en så fin flygning tyckte de svenska. Till andra start hade termiken tagit i rejält men den svenska taktiken höll bra fram till fjärde start då Gurra kastade lite flackt och dessutom passade på att lägga kärran i sjunk med 168 sekunder som följd. Tommy missade 5 sekunder i sjätte men flög för övrigt stabilt och bra. Tävlingen avbröts under första perioden då en modell flög på en av de tävlandes medhjälpare som tvangs uppsöka sjukhus, dock inte allvarligt skadad.

Dessutom innehöll F1C-dagen ett obehagligt ingripande av den ungerska polisen som på tävlingsplatsen arresterade tre ukrainare misstänkta för att ha försökt växla en falsk dollarsedel. En av dessa tävlade i det ukrainska F1C-laget och de övriga två tävlande i det ukrainska laget bojkottade sedan den fortsatta tävlingen på grund av att, som man menade, "tävlingsledningen inte kunde garantera de tävlandes mänskliga rättigheter och personliga säkerhet" eller något liknande. Tävlingen fortsatte emellertid trots den ukrainska lagledningens protester men incidenten kommer säkerligen att påverka hur nästa års världsmästerskap i Ungern kommer att utformas och genomföras och kanske kommer några nationer att välja att inte delta i det kommande årets mästerskap. De tre ukrainarna släpptes sedan av polisen utan att åtal väcktes men de utvisades däremot ur Ungern med förbud att återvända inom ett år (vilket i sig troligen omöjliggör deltagande i nästa års världsmästerskap för de inblandade).

Men tävlingen fortsatte som sagt och efter en man mot man final i sjuminutersflyoffen vann publikfavoriten, ryssen Leonid Fuzeyev helt rättvist på 720 sekunder mot den mycket duktiga engelsmannen John Cuthbert som lyckades skrapa ihop 700 sekunder i den avgörande omgången. Ryssen vann mångas sympati och beundran då han flög en modell som stiger med vinghalvorna infällda under varandra för att sedan efter det att motorn stannat med hjälp av ett sinnrikt mekaniskt system fälla ut vingarna till full spännvidd. Dansken Tom Oxager lyckades till mångas fövåning flyga till sig en tredjeplats genom att missa minst i femminutersflyoffen. Tyskarna tog laget före Italien och Vitryssland.


Avslutning och hemfärd

Prisutdelningen och avslutningsceremonin var som så mycket annat detta europamästerskap lite grovt tillyxad. Det ukrainska laget fick ett stort stöd från de samlade europeiska lagen i form av stora applåder under intågandet. Victor Stamov och Alexander Andriukov förklarade också efter avslutningsceremonin på både ryska och engelska vad de ansåg om hur tävlingsorganisatörerna skött incidenten med deras arresterade lagmedlemmar, en presentation som tyvärr saboterades av att mikrofonerna stängdes av och av att någon försökte släcka ljuset i den sporthall som avslutningsceremonin hölls i. Den patetiska tillställning som i programmet kallades "Banquet" var som sagt snabbt överstökad då de flesta av de inbjudna missnöjt lämnade lokalen så fort som möjligt. De flesta vände hemåt under söndagen men Pelle, Robert och Gunnar stannade kvar för att flyga ytterligare en tävling i Ungern.

Som avslutning på denna berättelse skulle jag bara vilja tacka Uppsala Flygklubb och Sveriges Modellflygförbund för ert stöd. Tack också till alla er som var med på detta händelserika modellflygäventyr. Väl mött nästa år!

David Thorsén