Scania Cup 2002

Scania Cup 2002 avgjordes som vanligt under AKM:s försorg på det mycket fina fältet i Rinkaby. Detta år var det första på ganska länge som tävlingen välsignades med hyfsat väder. Såpass bra att det gick att genomföra en full 7-starterstävling med 3 minuters max i samtliga perioder. Ett kort regn föll i tredje perioden men i övrigt var det torrt och växlande molnighet. I vanlig Rinkabyanda var luften svårbedömd och bara några få riktigt starka termikblåsor bar modeller till rejäla höjder. För det mesta var det fråga om att hålla höjden och att inte hamna i sjunk för att klara maxen.

Vinden var måttlig och modellerna drev uppåt 1,5 km under 3 1/2 - 4 minuters tid i luften. Sammanlagt handlade det alltså om drygt 2 mil promenad under dagen. Det innebär att man ständigt måste dricka och att man är ganska mosig när grundtävlingen är slut. Pga av fältets storlek var det däremot inga problem att återfinna modellerna. Radio är nog ett måste under dessa förhållanden. Utan sändare i modellen är risken att man missar modellen i gräs och buskar mycket stor även om man har bra riktmärke att gå på.

Detta år var undertecknad ensam deltagare från UFK. Flera av Uppsalas friflygare som normalt brukar flyga Scania hade valt att stanna hemma och ladda för kommande Ungernresa istället.

I F1A och F1C visade sig det svårbedömda vädret genom att ingen deltagare flög fullt och ingen fly-off därmed behövde genomföras.

I F1B däremot, som undertecknad deltog i, gick det bättre och tre kombattanter klarade 7 max, däribland undertecknad. Jag genomförde tävlingen utan att göra några misstag och med en modell som jag lyckats trimma till ett stabilt beteende. Endast tredje perioden var kritisk då regnet skapade sjunk och maxen klarades med minsta möjliga mariginal, dvs 3.00 på tidtagarnas klockor. I den fjärde hade jag bestämt att inte göra några taktiska misstag utan utsåg Herbert H som snurrade F1A i lovart om mig till min termikindikator. Trots andra indikationer och tips från omgivningen höll jag mig till mitt beslut och väntade ut Hebbe. Jag såg att han var skärpt och litade på hans termikkänsla. När jag kände inblåsningen och egentligen skull vilja flyga väntade Herbert ett varv till och sedan kopplade han. Då flög även jag och min modell strök förbi Hebbes F1A med bara några meter till godo. Båda modellerna maxade med god mariginal. Tack Hebbe för den hjälpen ! Dagen fortsatte med stadiga maxar och till den sjunde var jag mycket koncentrerad då jag hade fly-off vittring. Dagens bästa blåsa jagades upp och solklar max noterades. Klart med flyoff, yipee.

Tävlingsledningen, tidtagare samt undertecknad, Anders Broberg och en rysk F1B-pilot samlades vid halvniotiden på kvällen för att bestämma startplats och maxtid. Vinden hade mojnat så pass att vi ansåg att en 5-minutersstart borde kunna genomföras. På slaget 21:00 blåstes tutan och fly-offen var igång. Jag vevade och väntade in något som kändes som en liten indikation och flög. Anders och ryssen flög nästan samtidigt. Omedelbart efter bursten såg jag att min fly-off modell (inte samma som jag flög grundtävlingen med) var för kritiskt trimmad och små störningar fick den att börja motorstalla. Detta resulterade i rejäl höjdförlust och jag trodde att loppet var kört, dvs att jag skulle få nöja mig med en bronspeng. Men det skulle visa sig att min flygning ändå varade i 3 minuter och 47 sekunder vilket faktiskt räckte för att slå ryssen som endast klarade knappa 3 minuter. Anders tid på 4:41 var det dock ingenting att göra åt. Andra plats med andra ord, inte så tokigt ändå :-)

Detta år hade Lennart Hansson överlämnat staffetpinnen vad gäller tävlingens genomförande på fältet till Anders Persson som skötte det hela galant. Hoppas Anders fick blodad tand och att AKM kommer att fortsätta att genomföra sin fina världscuptävling på Rinkabyfältet. Ni skall som vanligt ha ett stort tack för en mycket trevlig tävling och ett väl genomfört arrangemang. Och detta år skall ni dessutom ha tack för vädret ! Vi Uppsalingar dyker upp som vanligt på Scania Cup 2003 !

Till sist vill jag tacka två personer utan vilkas hjälp jag inte kunnat genomföra tävlingen - först ryssen som kom 3:a, han lånade ut sin drilladapter till mig då jag lyckats tappa min. Utan den hade det bara varit att packa ihop och åka hem. Sedan Anders Håkansson som lånade ut sin sändare och mottagare till mig hela tävlingen. Utan radio hade jag haft stora problem att återfinna min modell under hela tävlingen. Stort tack Anders !!!

Anders Håkansson kämpar på	Arrangörstältet med den ständigt aktuella resultattavlan
Gunnar & co diskuterar F1B-taktik	Yrjö från Finland satte timern på 2 minuter