Ganska tidigt på året så bestämde jag mig för att återigen hedra Ungern med minst ett besök till. Min flickvän Åsa hade annat för sig så jag vände mig till min finske friflyg polare Kimmo Kulmakko. Han skulle åka till Ungen för Puzta Cup och sen återvända till Finland. Jag övertalade (läs. nämnde det för) honom att vi skulle göra sällskap till Novohrad Cup. Visst inga problem.

Efter SM så kändes det skönt att få flyga ner till värmen och en "riktig" tävling. Upp tidigt på fredags morgon och iväg till Arlanda. Börjar få rutin med att prata väl med personalen vid incheckningen så de tar det försiktigt med trunken.

I Ungern möte Kimmo upp på flygplatsen. In med packningen i hyrbilen och iväg mot hotell och fält. Kimmo hade bokat rum i en liten stad som heter Ráckeve. Tyvärr hade det blivit överbokningar så det fanns ingen plats för oss där, men hotellpersonalen fixade så vi kunde bo på ett mindre hotell i en stad som låg närmare fältet. När vi kom fram visade det sig att hotellet endast bestod av två rum man kunde hyra. Men vad brydde väl vi oss om det, vi bodde ju ovan på baren/restaurangen och sängar fanns det ju.

16.30 stod vi på fältet. Det blåste rätt mycket men skulle lugna sig ju längre kvällen gick. Flög några starter och fixade till modellerna. Allt verkade ok. Vid 19.00 stack vi iväg för att registrera oss och betala. Ha! Registreringen hade blivit flyttad tidsmässigt. Registreringen skulle ske på fältet på lördagen 08.00. Samt att F1B och F1C skulle flygas på lördagen och inte söndagen som det officiellt sagts. Luktade skandal lång väg. Men det var ju inga problem för oss. Vi åkte tillbaka till fältet och flög några starter till Sen åkte vi till hotellet för dusch, middag och uppladdning inför en tuff tävlingsdag.

Lördag, tävlingsdag. Vi hade lyckats över tala hotellpersonalen att servera frukost kl. 07.00 istället för kl. 08.00. Sen iväg till fältet. Det blåste en del, men uppe på linan så var det rätt lugnt. Drog en trimstart för att få fart på kroppen.

Vi tog det lugnt och väntade bara på att få vår start position och lite info om maxtider å dyl. Kaos är det ord som man kan använda om den slovakiska tävlingsorganisationen. 09.55 hade fortfarande ingen fått sin start position än. Tävling skulle börja 10.00. Efter ganska mycket strul kom arrangören fram till att 8 personer i varje startgrupp och 70 minuters perioder är nog bra. Många och jag under stryker många protesterade. Men vad hjälper det när arrangören endast vill "förstå" slovakiska. Kimmo och jag bet ihop och gick till vår startgrupp. Vi hade jätte flax, två i vår startgrupp dök inte upp. Vi var alltså bara 6 pers. Med två ungrare, två ukrainare, Kimmo och mig själv skulle det nog gå bra. Ungrarna verkade köra sitt egna race, gick före i startordningen hur som helst och hjälpte inte till med tidtagningen då det endast fanns en tidtagare per grupp. Inte mycket att göra, bara upp och flyga.

Kimmo började. Miss i första start med 10 sekunder. Stackars Kimmo. Min tur sen. "Flyga första start" var mottot för morgonen. Mycket folk i luften, men jag drog mig ut åt ena kanten där det var mindre med folk. Snurrade i 7-8 minuter. Kort kärran funkade fint, indikerade termik som en militär som pekar med hela handen. Laddade i och drog lugnt och fint. Bra start, fin luft, första maxen fixad. Åter i startgruppen kom medtävlare och berömde min fina buntstart. Kul. Kimmo kommenterade med att nu skulle de "nordiska färgerna" försvaras. Fixade andra och tredje maxen med kort kärran som bara flög bättre och bättre för varje start jag gjorde. Inför fjärde varnade Kimmo mig för att den här och nästa start är svåra. Orsaken är att under en vis tid på dagen försvinner vinden ändrar riktning och är allmänt klurig. Försiktig med var man sätter kärran alltså. Upp på linan. Mycket konstig luft. Hade modellen högt på linan och en sekund senare kunde den ha sjunkit rakt ner till endast 5-10 meter. Mycket springa för att få upp modellen igen. Vi var tre fyra stycken som var upp på linan samtidigt. Jag längst ut till höger och högst upp i den vind som fanns. Efter en lugn varm period fick modellen spel och stretade emot. Luft! Gick ett varv och skickade sedan modellen in i en stark termik blåsa. Modellen tog snabbhissen till skyarna, rätt upp. De två andra som var uppe var inte sena att hänga på plus tre stycken F1B och en F1C. Vilken känsla! Ännu en max fixad. Hämtsträcka – 100 meter! Samma sak hände i femte, men den här gången flög modellen lååångt bort. Ut i en stor veteåker. Utan sändare skulle modell letning ha varit fullständigt meningslös. I sjätte missade Kimmo igen, stor den här gången. Otur med luften? Min max satt fint. Bara sjunde start kvar. Laddade om timern för 3.30. Upp på linan, snurrade, luft, skickade, maxade. Som en klocka.

Fly-offen skulle börja 19.00 så jag hade god tid på mig att fokusera om. Tog fram min fly-off modell. Flög två trimstarter, perfekt! Nu skulle det inte fuseas bort någon fly-off som jag gjorde förra året. Noga, noga tog jag en ny 5-minuters tid på modell. Allt klart. Reserven, kort kärran laddad i gräset, fly-off kärran super trimmad. Drack vatten och snackade lite taktik tankar med Kimmo. Fem minuter kvar till start. Ut med linan. 14 fly-off hungriga F1A flygare med linorna ute är farligt vacker att se på när man själv står där ute. Signalen gick, jag tog det lugnt och väntade de 60 sekunder som jag sagt till Kimmo att jag skulle vänta. Sen gick jag upp. Det blev rätt så trångt för ingen vill röra sig bort från de andra. Jag vet inte vem som gick först, men plötsligt så var det ett lämmel tåg med modeller på väg upp i buntstarter till vänster om mig. Jag sprang dit och kände att det var rätt tillfälle att starta. Laddade i som fan och sprang allt vad benen bar. Modellen upp, upp, upp, stannade, stallade bort 1/3 av höjdvinsten. Helvete! Av med tröjan och vifta. Modellen gjorde vad den kunde för att hänga kvar. Flygtid 3.58. Orsaken till att modellen stallade var att jag inte hade räknat med att det skulle mojna så mycket som det gjorde. De två trimstarterna jag gjort innan hade varit precis på gränsen, men ändå perfekta för att de inte stallat.

Hämtningen blev ett äventyr i sig. I fly-offen blåste det 180 grader mot vad det blåst under dagen. So what? Ner i den vindriktningen fanns det en 10 meter bred flod! Alla som flugit mer än 4 minuter hade hamnat på andra sidan. Jag var tvärsäker på att min modell låg på andra sidan. Radion indikerade på det också. Tog en bra riktning på andra stranden och började springa till vänster för att eventuellt nå en bro någonstans. Mycket riktigt uppskattningsvis 3 kilometer senare kunde jag gå över floden. Åter vid mitt riktmärke började jag leta modell. Den enda modellen jag hittade var en av österrikarnas F1B modeller. Jag ropade på radion åt Kimmo att han skulle kontakta österrikarna. Jag fortsatte leta efter min modell. Bra signal på radion, men ingen modell. Kimmo ropade att vi kunde leta vidare på söndagen. Modellen var ju inte borta efter som jag hade signal. Jag tyckte han hade rätt och stack tillbaka till startplatsen. Med mig hade jag österrikarnas modell. Ägaren av modellen blev väldigt glad när han fick tillbaka den. Jag svor över att jag inte hittat modellen. Jag ville leta 20 minuter till. Men sen skull det bli mörkt. Fort iväg i flygriktningen. När jag kom till floden hade jag signal igen. Sökte av ett stort område utan någon modell i sikte. Kimmo ropade på radion att nu fick jag ge mig. Okej då vi får letar i morgon istället. Jag vankade tillbaks. Plötsligt fick jag signal med lilla antennen. Modellen är alltså inte mer än 10 meter bort. Sakta, sakta sökte jag mig närmare. Där stod hon ju, med stabben straxt ovanför veteaxen. Jag ropade på Kimmo: -Tonight the model sleeps with me! Kimmos kommenterade med att det var otroligt. Tillbaka på hotellet duschade vi och käkade samt tog oss en välförtjänt öl.

Söndagen tillbringade vi åter på fältet, med att trimma lite snacka skit och sola. Hemresan på måndagen flöt utan några anmärkningsvärda händelser.

Slutord: Inför nästa år eller varför inte redan till Jenö Vörös Cup i juli så tycker jag att fler svenskar ska göra Ungern osäkert och åka dit för att tävla. Fältet där vi tävlade den här gången var inget vidare, med både höga tistlar, djupa gropar, sädes fält och floder. Men det förhöjer ju bara smaken av tävlandet(?). Resultatet då? Jag slutade 7a, med 20 sekunder till 3e platsen och 44 sekunder till 1a. Med det i bakhuvet så blev det där stallet rätt stort. Men vi försöker väl igen nästa år.

/ Deniz Varhos, Elitmodellflygare UFK.