UFK Modellsektionen

När vi till sist lyckats stånga oss genom alla byråkratiska hinder och lyckats få till den 42:a Majtävlingen innan 2003 gick till ända blev det ändå vädergudarna som så när höll på att sänka projektet...

Efter 4 veckors oavbrutet högtryck, sol och svaga vindar vände prognosen en halv dag innan tävlingen och på dagen M bjöds vi på 7-8 m/s i precis fel riktning, där fältet är som kortast. Som tur var kunde vi utnyttja en stubbåker nära fältgränsen och fick därmed ändå ca 1 km att flyga på. Det räckte precis för att det skulle gå att genomföra 2 min maxtid och den stora frågan var då förstås hur mycket tävling det skulle bli av det hela - vi friflygare är ju numera vana vid både 4 och 5 minuters prestanda i modellerna.

Men tävling blev det och avgörande fick vi - utan flyoff dessutom. Det var så svårfluget i det byiga vädret att t.o.m 2 min var en utmaning. Det bjöds på många intressanta akrobatiska manövrer under dagen, framförallt av F1B flygarna som under en period under eftermiddagen bjöd på inte mindre än 3 st loopingar i turbulensen. Enbart Bror redde ut det hela och lyckades flyga 2 min, övriga var nere långt tidigare.

Även F1A-gänget hade förstås problem i byarna och det hördes en del gruff om att tävlingen borde kanske ha avbrutits eller flyttats. Mats Rosling gjorde dock en mycket startk insats och bedömde hela tiden förutsättningarna för att tävlingen skulle kunna fortgå. Det gällde ju att anpassa startplats och flygtid så att modellerna landade innanför fältgränsen, på tillåtet område. Och det lyckades han med. Några modeller hamnade så att tillstånd från militären behövdes innan hämtningen men inte värre än att det hela snart redde ut sig och modellerna kunde återbördas till startlinjen.

Vi fick också mycket god hjälp av F16:s representant Karl H. Johansson som hela tiden gjorde sitt bästa för att finnas på plats där modellerna landade. Oftast innebar det att det genast var grönt ljus att gå in och hämta modeller vid tveksamma lägen.

Förutom F1A och F1B blev det också bra tävling i HKG-klassen. Dessa små modeller passar ju bra att flyga i blåsiga förhållanden då ju maxtiden och därmed flygtiden är begränsad. Dock tog turbulensen ut sin tribut och resultaten var väl inte sådär lysande, utom för en deltagare - Björn "Fido" Lindgren från Sländan som flög över 50 s i snitt per start. Imponerande - hur gör dom, dom däringa Sländorna ???

I övriga klasser var deltagarantalet begränsat och svårigheterna med vinden påtaglig. Tävlingsmomentet och resultaten fick därmed stryka på foten. Speciellt dom lätta F1G-modellerna låg nog bäst i sina trunkar denna dag. I F1C slogs nog något slags bottenrekord denna dag - aldrig har väl en power-tävling vunnits med sämre tid - Mr F1C, dvs Uppsalanestorn Gurra tog hem guldplaketten med det fullständigt urusla resultatet 97 s. Men - en vinst är ändå en vinst och har man flugit bäst så har man. Ett tveksamt grattis till Gurra i allafall (som dessvärre slog sönder en F1C och kanske inte var så där jätteglad över vinsten ändå...).

I F1B lyckades Mr F1B, dvs Bror Eimar att ensam skrapa ihop 5 max, dvs 600 s och vann således guldplaketten i Wake. Bror gjorde som sin vana trogen säkra stabila flygningar trots byarna (utom loopingstarten förstås) och man förstår varför Bror tillhör toppskiktet i världen i Wake när man ser hans flygningar.

Så vem vann då F1A, klassen där vi svenskar numera är den globala dominanten ? Jo - Mr F1A förstås, dvs Pelle Findal, även han med 600 s. Undertecknad studerade Per när han snurrade under en väldigt byig period och det är likaledes lätt att förstå varför han förtjänat VM-titeln. Lugn och säkert manövrerar han modellen i kyttet och när han bestämmer sig för att flyga går det på bara några sekunder, sedan är kärran placerad i bra luft med 10-15 m höjdvinst och urbuntning utan några som helst störningar. Det handlar om sekundsnabba beslut för att inte missa en kort period med bra luft och inte göra några misstag. Och det kan Pelle, fem gånger på raken dessutom. Vår nyblivne världsmästare Robban Hellgren placerade sig dessutom på bronsplats och vår Majtävling hedrades därmed med två svenska världsmästare på F1A-pallen denna dag. Riktigt roligt !

Tävlingen hade ju dessutom status som UT2 och det frågades en hel del under dagen om förutsättningarna skulle räcka för att detta skulle kunna vidmakthållas. Just nu ser vi ingen anledning att detta inte skulle kunna vara fallet. Tävlingen genomfördes under 5 perioder och hämtningarna var tillräckligt lindriga för att man skulle ha hyfsad tid på sig att genomföra nästa start. Dessutom slapp vi massflyoffer då svårighetsgraden skapade avgörande redan i grundtävlingen. Mitt på dagen höll tävlingsledningen dessutom ett kort sammanträde med alla tävlande för att sondera eventuella åsikter runt tävlingens fortsättning. Resultatet blev att ingen hade några synpunkter på tävlingsledningens förslag att fortsätta efter en halvtimmes uppehåll och en kortare flytt av startlinjen för att kunna utnyttja befintlig fältlängd maximalt. Dvs den sportsliga aspekten kan anses vara väl uppfylld liksom den formella och tävlingens status som UT2 kvarstår således.

Vi Uppsalingar måste uttrycka vårt stora tack åt ett antal olika håll. Först och främst alla ni som trotsade vädrets makter, tog er hit och genomförde tävlingen. Tack vare er blev den 42:a Majtävlingen till sist ändå en ganska trivsam tillställning. Dessutom betalade alla sina anmälningsavgifter innan tävlingen och vi hade inga problem med fältreglerna under dagen. Mycket tack för det ! Sedan måste ju förstås F16:s ledning ha ett stort tack för att ni år efter år litar på oss och lånar ut ert fina fält till oss. Det är enbart därför som friflygtävlingar numera kan genomföras i mellansverige under vår och höst. Fler fält finns inte. Dessutom skall förstås Karl H. Ha ett extra stort. Han utgjorde den sista kritiska länken i kedjan som ledde fram till att vi kunde genomföra tävlingen.

Nästa år ordnar vi den 43:e Majtävlingen i Maj om gudarna, F16:s flottiljledning och friflygsverige är med oss.

UFK modellsektionen genom Johan.

Tävlingsledare Mats pekar ut vindriktningen	Brobergarna på G	En skog av kikare	Robban & Deniz diskuterar F1A
Thomas F1A startklar	Fido - segraren i HKG	HKG launch	Micke D plågar gummi
Åke har en kikare med oranga linser	William flög 1 1/2 minut med sin Fia	Johan med avslaget vingöra	Är det läge att kasta nu eller...?
Dagens F1B suverän Bror hivar iväg	Liksom dagens bronsman Mange.	Davids wake klättrar mot stormiga skyar	Jannes gul-vita wake
Är man världs- och WC- mästare i F1A får man ta sig en kaka !	Gunnar packar ner grejorna	Gurras rester...	Valle visar den mycket välgraverade UNT-pokalen
Sören fick Gurras oldtimer-pokal	F1A-pallgänget	F1B-pallgänget	Norbergs segrande FAI lag fick ta med sig UNT-pokalen hem