Friflyg


Individuella segrare friflyg SM 2002
Deniz: F1A, David: F1B och Gurra: F1C !

Modernt friflyg Utvecklades ur den ursprungligaste typen av modellflygpan, sådana som helt saknar styrning, som flyger fritt. Idag täcker begreppet friflyg in allt från små enkla nybörjarmodeller av balsa och papper till extrema VM-skepp, mer foster av rymdåldern med toppmoderna high-tech material, datoriserad programstyrning och enormt höga prestanda.

UFK:s modellsektion har alltid hållit sig framme i friflygrenen. Vi har deltagit i och även vunnit ett stort antal nationella och internationella tävlingar och mästerskap genom åren.

Friflyg är även det naturliga insteget till modellflygande i allmänhet därför att modellerna kan vara mycket enkla och billiga och därför lätta att bygga och flyga, även för den som är ovan. Glädjen att som junior och nybliven modellflygare se sin första egenhändigt byggda lilla flygmaskin klättra iväg mot himlen är alltid något extra.

Friflyg är också ett mycket effektivt sätt att handgripligen lära sig vad praktisk aerodynamik handlar om. Utan goda flygenskaper flyger icke modellerna, det gäller att lära sig bygga rätt och bra och sedan lära sig trimma ordentligt. Samma regler gäller för alla flygetyg, stora som små och inom friflyget är det nog extra påtagligt att se och lära sig hur flygplan flyger.

Inom friflyget kan man sedan utvecklas nästan hur långt som helst.
Moderna modeller som är byggda enligt tävlingsreglerna för internationella friflygmästerskap är idag mycket avancerade vad gäller material, flygegenskaper och styrning. Dessvärre gäller inte längre begreppet "billig" ett konkurrenskraftigt tävlingsskepp. Skall man bygga en mästerskapsvinnare får man idag lyfta fram ett antal tusenlappar ur plånboken samt tillbringa ett tämligen stort antal timmar i bygglokalen och sedan ute på lämpligt flygfält för att få upp den flygrutin som krävs.

Dessutom utvecklar man som friflygare tämligen snart en icke föraktfull kondition. Det handlar ju ganska mycket om att springa omkring på ett stort flygfält för att flyga och sedan hämta sin modell. En friflygmodell kan driva ganska långt på 3 minuter och det gäller att hitta modellen och hinna tillbaka till tävlingsplatsen i tid för nästa start.

Man tävlar idag inom friflyggrenarna segel-, gummimotor- och motormodeller. Gemensamt för alla tre klasserna är att det hela handlar om tidsflygning. Det gäller att hålla modellerna i luften så länge som möjligt, på tävlingar är dock tiden begränsad till 3 min så att modellerna ej skall flyga bort. En "timer" i modellen fäller upp stabilisatorn efter drygt 3 min så att flygningen avbryts och modellen faller tillbaka till moder jord. En tävling består normalt av 5 eller 7 starter per deltagare och det gäller då att klara av att flyga 3 min i alla starterna utom den första, då flyger man 3 1/2, 4 eller 5 minuter. Blir det fler som har full tid efter alla starter flyger man s.k. flyoffer med ökande maxtid tills en person står kvar som segrare. Flyoffer på mer än 7 minuter förekommer ytterst sällan.

En typisk modern friflygmodell flyger normalt ca 4-6 minuter i s.k. död luft, dvs utan hjälp av uppvindar. Extrema modeller avsedda för lugnt flyoff-väder kan flyga ända upp till 7-8 minuter på ren prestanda. Om det finns termik, dvs varm luft som stiger, kan modellen i princip flyga hur länge som helst om man inte "fusar" ner den med hjälp av timern, eller åtminståne så länge solen skiner och generar nya uppvindar. För att underlätta hämtningarna använder man numera små radiosändare i modellerna som kan pejlas med en enkel handmottagare.

Här följer en kort beskrivning av dom tre internationella mästerskapsklasserna vars regelverk bestäms av den internationella flygsportorganisationen FAI:

ff_deniz_med _f1a.jpg (23738 bytes)
Foto Johan Åkerman

F1A - kallas även "Nordic" och är rena segelmodeller.

En F1A-kärra är ett imponerande stort men graciöst skepp med ca 210 - 250 m spännvidd. Dom dras upp med 50 lina och är ofta försedda med en avancerad timeranordning som enligt ett program styr kontrollytorna vid flygningens olika faser. 

Enklare F1A modeller har s.k. rakkrok och kopplas ur direkt efter att modellen dragits upp. För tävlingsbruk använder man modeller med zoom- eller buntsystem som medger att modellpiloten kan leta efter uppvindar med modellen på linan samt urkoppling med höjdvinst.

Kända F1A-flygare från UFK genom åren är t.ex Ambjörn Wahlund, Lars-Olov Larsson, Mats Rosling, Gösta Franzén, Per-Arne Svensson, Åke Fernstedt, Holger Sundberg, Kjell Magnusson, Deniz Varhoz (bilden t.v.), Mats Hall och Valdemar Falk.

F1B - eller "Wakefield" är den gummimotordrivna klassen.

Detta är den ursprungligaste av alla former av modellflyg. Redan på 30-talet instiftades den s.k. Wakefield-pokalen som gällde världsmästerskap för gummimotordrivna modellflygplan även regeln för klassen har förändrats en hel del genom åren.

Moderna Wakear är ca 160 - 185 cm i spännvidd och får sin initiala höjd genom ett gummimotorpaket på max 30 g som driver en stor propeller. Motorn vevas upp med en kraftig drillborr och ger sedan effekt under ca 40-50 sek efter starten. Sedan låser propellernavet och bladen lägger sig längs kroppen. Modellen flyger sedan som en segelmodell, långsamt cirklande på uppvindarna (om piloten startade vid rätt tillfälle).

Världens bästa wakefieldflygare heter Alexander Andriukov - läs en artikel om honom eller kolla in en av hans modeller. 

Några Wake-piloter från UFK genom åren är t.ex Peter Sundstedt, Kjell Ottosson, Johan Åkerman (bilderna nedan) David Thorsén, Valdemar Falk och Magnus Söderling (som tog SM-silver 2000).
       
Foto Lena Hamring

F1C - som även kallas "Power" får sin höjd av en liten förbränningsmotor.

Modellerna är ca 2,5 m stora och motorn som är på 2,5 cc och gör närmare 30.000 varv/min får gå max 5 sekunder efter att modellen släppts. En F1C modell flyger mycket fort under stigfasen och det är synnerligen viktigt att den är exakt rätt trimmad för att kunna stiga vertikalt och ej göra några "dumheter" under tiden. Efter att timern stängt av motorn stiger modellen ytterliggare någon sekund på överskottsfarten och segelflyger sedan resten av flygningen på samma sätt som dom övriga klasserna.

Mesta F1C-pilot från UFK är utan tvekan Gurra Ågren (bilden) men vi minns även Olle Sjöman som var en ledstjärna i klassen under många år.
Det sista året har även Lasse Dahlström börjat flyga F1C.

<- Foto Johan Åkerman

Men friflyget består även av annat än ovan beskrivna verksamheter...

För nybörjare och mindre seriöst satsande friflygpiloter finns ett antal förenklade klasser som är klart enklare och billigare att bygga men lika roliga att flyga. Ofta ganska lika VM-klasserna i storlek och vikt men med begränsad teknik. Dom fungerar ofta som ett första smakprov till friflyget och ett insteg till dom mer avancerade klasserna. Även förminskade varianter av dom stora klasserna förekommer.


Foto: David Holmström

ff_oldtimer_lr.jpg (11490 bytes)

Oldtimer är en växande gren för friflygets nostalgiker

Här flyger man med modeller som är konstruerade enligt tävlingsregler från 30-, 40- och 50-talen. Modellerna har inte lika höga prestanda som moderna skepp men är ofta mycket vackra i form och flykt. Tempot är lite lugnare i Oldtimer och man har tid att umgås, jämföra varandras modeller och ha allmänt trevligt på tävlingar och träffar. Utövare av Oldtimer från UFK är t.ex Holger Sundberg, Calle Sundstedt, Sören Edström och Gurra Ågren.

<- Foto David Thorsén

HKG - friflygets spjut !

Regeln för HKG har endast två punkter: Modellerna skall kastas för hand och dom får vara max 60 cm i spännvidd. I övrigt - bygg som du vill. HKG - eller handluns - kastas med en teknik som påminner om spjutkastning, det gäller att ha bra snärt i arm och handled och sikta precis rätt. En bra luns och ett bra kast ger flygtider på uppåt minuten i lugn luft. Handluns är SM-klass och brukar dra många deltagare, gamla som unga. Enkla att bygga och alldeles vansinnigt roliga att flyga. 

UFK:s meste HKG-flygare är utan tvekan Mats Rosling - flerfaldig svensk mästare och en av de få HKG-flygare som deltagit i HKG-flyoffer vilket är mycket ovanligt. Numera pysslar t.ex Robban, Valle, David & Johan med HKG-flygande.

Foto: Deniz Varhos ->

Läs mer om HKG-året 2003 och speciellt om Gladiatorernas drabbning som i år bevakas av 100-års firande Riksidrottsförbundet, flygs på Gärdet mitt i Stockholm och lär bli något alldeles extra.


Man friflyger inomhus också...

Den mest extrema klassen kallas F1D och är VM-klass för inomhusmodeller. Konstruktionerna är gjorda av supertunna balsalister och klädda med en lackfilm som bara är några enstaka molekyler tjock. Max spännvidd är 65 cm, minimivikten 1 gram och drivkraften kommer från en mycket tunn gummimotor som vispar runt en propeller med ca 1 varv per sekund. Modellerna, som mest påminner om stora skimrande såpbubblor och är så ömtåliga att dom i princip inte går att ta i, flyger uppåt en timme i stora inomhuslokaler som hangarer och mässhallar (med ventilationen avstängd). På 80-talet var Mats Rosling UFKs F1D-ess. 

Läs mer om Uppsalas inomhusaktiviteter !



Man flyger även inomhus med mindre extrema modeller lämpliga för nybörjare samt pyttesmå skalamodeller, kopior av riktiga flygplan med max 33 cm spännvidd, s.k. "peanuts."

När UFK flyger inomhus håller vi oss till enklare flygetyg som Flugan och liknande konstruktioner men lika roligt har vi ändå !!!