Incidentberedskap i Skåne 1945 eller...?
Incidentberedskap i Skåne 1945 eller...?
Lasse D och Animor som är aktiva Aircombat piloter har varit mycket ute och rört på sig i sommar. Den "datum" var dom i Säter och försvarade UFK:s färger. Lasse har skrivit några rader om detta evenemang så att även vi andra i klubben kan delta i deras fram (och mot-) gångar !
Som alltid när jag ska iväg på någon tävling så blir det alltid något i sista sekunden som ska fixas vilket gör att man får provflyga samma dag som tävlingen är. Jag hade snickrat ihop en ny F4U Voight Corsair och lyxat med att planka kroppen med balsa istället för min lågbudgetprofil med pappersklädd cellplast. Till saken hör att jag faktiskt inte hade något papper hemma men det låg ett antal 1,5 mm flak så nu kallar jag modellen för "deluxe" eftersom jag inte har haft någon så exklusiv Corsair tidigare. Kroppen blev stadig och fin.
Jag och Olle åkte iväg de 14,2 milen till
Säter från Uppsala. Animor skulle möta upp i Säter och meddelade att han
med hjälp av sitt datorprogram räknat ut att om man körde 10 km över den tillåtna
hastigheten hela vägen till Säter så skulle det ta 1 timme och 42 min. Det var en
trevlig färd upp mot Dalarna och vi mötte många fina jänkare på vägen som
skulle ner till Power meeting i Västerås. Ett rent nöje att köra men tyvärr
så åkte jag själv med min gamla Volvo.
På plats i Säter så möttes vi av de tidiga Örebropågarna som är tävlingsansvariga. Jag var där i god tid innan tävlingen med tanke på att slippa stressa och hinna flyga den nya modellen. Jag tankade upp och fick hjälp med att kasta kärran första gången och av någon anledning hände det som aldrig brukar inträffa med min MVVS .21. Den stannade! Har väl inte hänt i världshistorien tidigare. Började ana att något inte stod rätt till. Startade om och fick ännu en gång hjälp med att kasta. Nu gick det bättre men kärran flög inte så som jag var van med från de andra 2 Corsairer som jag har byggt. Den steg eller dök och det var svårt att hitta något planflyktsläge. Fick ta det lugnt med rodren och flyga runt med en massa tankar snurrandes i huvudet om vad det kunde vara? Jag hade ändrat vinkeln på stabben mot de andra två men det borde inte resultera i det här mönstret. Jag drog av motorn och landade. Började genast kolla höjdrodret och hittade en felkälla. När jag drog höjd och sedan släppte spaken till neutralt så stod fortfarande höjdrodret väldigt mycket uppåt och likaså när jag tryckte dyk så stod rodret kvar i dykläge. Av med vingen och upptäckte att stötstången behövdes fästas intill servot. Limmade fast höljet och problemet var fixat.
Animors J21:a
Ja, då var det dags att ladda inför
tävlingen. Animor som hade varit på fest kvällen innan någonstans i Dalarna
hade inte kommit ännu och det var en halvtimme kvar till start men han var på
väg och var tydligen hur lugn som helst. Jag vill inte påstå att jag kan vara
så iskall i alla lägen men det visade sig att han hade glömt sin jacka och
hade fått vända om. Animor kom och skulle precis som jag upp i det andra
heatet i flygomgången. Då skulle jag behöva hjälp av någon annan för att
kasta kärran och vi combatanter är snälla och hjälpsamma personer så vi
hjälper varandra i stridens hetta.
Beredskap!! Då är det 30 sekunder till start
(vi har springstart till flygplanen) och de tävlande ska stå bakom en linje
som ligger 5 meter bakom säkerhetslinjen där flygplanen står startklara med
sina startboxar. Signalen går och jag sprintar fram och startar upp motorn och
får hjälp med att kasta och nu händer det igen….motorn stannar och kärran
landar rakt fram. Skriker till huvuddomaren att jag vill hämta kärran och han
ger klartecken. Innan jag kommer fram så ser jag att det är något som inte
stämmer. Vingen ser ovanligt V-formad ut. Vingen av i vingknäcken! Det har
inte hänt med mina tidigare kärror. Vingarna får ganska mycket stryk eftersom
jag alltid landar på vingknäckarna med Corsairerna. Vilket antiklimax!! Full
laddning och 5 sekunder flygning. Det ger inte många poäng. Började ladda
för nästa heat med att klargöra en ny modell.
Lasse startar Animors J21:a
Animor flög bra utan att göra något klipp i första omgången. Till andra rundan så fick jag fart på en av de mest lyckade konstruktionerna i aircombat. Nämligen Animors konstruktion av Reggiane Saggitario, som flyger oerhört fint. Startsignalen ljöd och vi sprang fram till våra modeller. Snabbt iväg med Saggitarion och den klättrade utan någon korrigering på spakarna. Nu var det dags att ta igen förlorad flygning och klippa streamers…tänkte jag när jag såg min modell tvärstanna i luften och börja dala lodrätt nedåt. Vad var det som hände? En mid-airkollision. Genast kikade jag efter var den andra modellen tog vägen? Nej, säg inte att den flyger vidare, tänkte jag? Då kommer inte jag att få någon kill för kollisionen (i vårt reglemente så blir man Ace när man har 4 kills). När 2 flygplan kraschar och båda går i backen så får man en halv kill vardera. Om den ena flyger iväg och den andra ramlar i backen så får den som fortfarande flyger 1 kill och den andra blir utan. Jag såg ingen modell mer än min som ramlat i backen…skit!
Strax efter så hör jag en smäll till och jag ser Animors Saggitario ramla i backen tillsammans med Per Bertilssons P51-D Mustang. När heatet var avblåst så var det bara att traska iväg efter grejorna som låg utspridda över fältet. När jag letade efter mina grejor så kom Jonas Håstlund och undrade om jag var inblandad i den första smällen? Jodå, det var bara att erkänna och han berättade att hans modell hade så svåra skador att den ramlade i backen strax efter vår kollision. JAAAAA !!! Jag fick en halv kill. Jag hittade inte motorn och Jonas hjälpte till att leta. Strax innan så hade vi kört ihop och nu hjälpte vi varandra att leta efter prylarna! Det kan man kalla kompisanda!
Jag insåg att jag inte skulle orka göra i ordning ytterliggare en modell utan "tog semester" och nöjde mig med att kolla när de andra flög och hjälpa Animor vid hans nästa start.
Vid Animors 3:e flygning så fick han flyga med sin Hellcat som flyger mycket tungt i luften. Men han lyckades med att kollidera med en annan modell och ändå flyga vidare. Han fick även ett klipp! Han flög skitbra och "fiskade" efter serpentiner. Vilka poäng! Och så händer det som ibland har hänt Animor… han flyger ut över säkerhetslinjen och får 150 poäng minus. Domaren var omutbar. Överflygningen av säkerhetslinjen var knapp men ändå bakom ryggarna på några andra piloter. Jaha, där rök finalplatsen tänkte vi. Heatet var klart och vi började att packa ihop våra saker i väntan på att sekretariatet skulle räkna ut vilka som skulle komma till final.
Tro det eller ej men Animor fick plocka fram sina prylar igen och förbereda sig för finalflygning. Kul!
Starten gick och alla finalisterna startade. Flygningen gick strålande för Animor tills han kolliderade med en annan modell. Äntligen så fick Hellcaten "gå till sina fäder" och jag hoppas att vi slipper se den igen och han bygger sina egna konstruktioner som flyger betydligt bättre.
Var jag skulle hamna behövde jag inte tänka på så länge. Jag kom sist och det hoppas jag att det inte kommer att upprepas igen. Animor kom fyra och missade tredjeplatsen och en fin pokal tack vare överflygningen av säkerhetslinjen. Men det var en fin prestation av honom. För min egen del så hade jag redan börjat planera för nästa tävling.
Vid pennan & kameran - Lars
Dahlström
Musse med serpentin-trofé